1980 – 1987
Lekte och cyklade som alla andra utomhustvingade ungar på åttiotalet.
1987-1994
Hatade gympan i skolan pga läskiga lärare, pubertet tidigt. Dansade showdance i sporthallen på lördagar, simmade mycket i simhallen, tränade gymnastik, varje dag på gården också, och drömde om att bli en Sofiaflicka. Bröt vänster arm när jag hoppade från ett träd och vågade inte göra handvolter längre. Spelade volleyboll två gånger i veckan pga bodde i Sollentuna – volleybollens högborg.
1994-1999
Började röka och blev tuff punkar-estet och vägrade all slags motion i högstadiet – gymnasiet.
I slutet på gymnasiet började jag träna WORK OUT och aerobics på Workouten som senare blev NJoy i Stockholm. Hade problem med mat. Åt mycket lite, somnade i bastun på mornarna efter 7-passen. Blev vegetarian.
1999-2007
Åt dåligt, jobbade med mig själv, mådde perioder väldigt dåligt psykiskt och fick kraftig järnbrist på grund av dålig sömn och mat. Blev ihop med en idrottare. Vardagstränade med två hundar, cyklade överallt, sprang till jobbet och var friskvårdsombud på min arbetsplats. Började träna capoeira i ett drygt år, flera gånger i veckan och läger på det. Fick nytt jobb och körde lunchträning med gänget där, mycket bodypump och spinning. Separerade ett halvår från min man, mådde skit, gick ner massor i vikt. Sprang varje morgon och tränade 3-4 gånger i veckan. Ramlade ned för ett berg på en utkiksplats 2 juni 2007 (…). Bröt båda underbenen i höger ben, illa på flera ställen. Fick en lång märgspik inne i smalbenet och sex små skruvar för att hålla allt på plats. En lång resa tillbaka började, det hela blev ett stort trauma för mig. Jag blev rädd för att gå i trappor, springa, hoppa, trafik, ja allt. Tappade vikt, mådde illa jämt, tappade styrka. Blev sned i hela kroppen och återhämtade mig inte. Har efter detta höger fot utåtroterad ungefär 5% vilket gör att knät vrids fel om jag försöker hålla det rakt. Har också fått snedvriden bröstrygg och hela skiten är väl just sned på grund av det här.
2008-2011
Blev gravid september 2007 och efter årsskiftet fick jag viloorder med risk för förtidsbörd. Gick som längst runt kvarteret och förberedde mig för att föda. Kom inte tillbaka till grundfysik efter dotter nummer ett. Började så smått vardagsträna, först mamma bootcamp, babyträning på gymmet, sedan lunchträning med jobbet på Sats ett par gånger i veckan. Blev gravid december 2011 och cyklade första delen av graviditeten. Mådde FRUKTANSVÄRT illa i 18 veckor. Testade gruppträning men blödde näsblod och svimmade. Hade extremt lågt blocktryck. Blev akut inlagd på sjukhus i vecka 20+ med en förkortad livmodertapp och regelbundna förvärkar. Mänskliga kuvösen-projektet började och jag var soffliggande i fyra månader med några vändor till akuten och inläggningar på grund av misstänkta förlossningar. Efter vecka 33 var det bara att vänta, jag var till och med två centimeter öppen och alla trodde att bebisen skulle komma vilken sekund som helst, men då hade jag FEM veckor kvar och det lilla underverket tittade ut på mindre än två timmar i vecka 38+3 till slut. Längtade SÅ MYCKET efter att börja träna. Drömde om att få röra på mig, att få gå! Gick upp runt tio kg under gravditeten, de flesta av dem försvann ganska fort, men hade ingen muskelmassa över huvudtaget och var mjuk som gele i kroppen. Började promenera och kontaktade Lovisa Sandström som jag hittade – expert på träning för gravida och post-gravida och väldigt duktig på träning med en gedigen utbildning i grunden. Perfekt nog är hon på Sats som även har barnpassning. Fick livmoderinflammation och tvådubbla öroninflammationer. Lilla Ines är och var konstant sjuk och blev inlagd på barnavdelning med förkylning och fick sedan öroninflammationer och vattkoppor och kräksjuka. Jag – tränade – inget. Åt ca 7 mackor om dagen, glömde lunch, var utmattad.
2012
I januari var jag redo, allt eller inget. Lyckades äntligen hooka med Lovisa och gick med i hennes 10 veckors challengegrupp på Facebook – just nu över 300 tjejer som är gravida, post-gravida, elittränare, vardagsmotionärer – alla sorter. Där peppas vi av Lovisa, får uppgifter att göra och uppdaterar varandra om hur det går. Jag tränar med Lovisa på måndagar och kör själv i gymmet ungefär två gånger i veckan till. Har fått muskler! Har gått UPP något kg nu från vikten före graviditet. Väger ungefär 60 kg och är 168 lång, men vet att vikt egentligen är ointressant som mått. Vill nu bli STARK PÅ RIKTIGT. Och hoppas att träningsbloggen kan ge mig en struktur själv. Lovisa har lärt mig att äta fem gånger om dagen, tänka på proteinet på kvällen (kvarg en masse!). Jag har slutat äta mackor för jämnan (knappt alls) och fått bort sötsug och äter väldigt lite av det. Vill ha bra matvanor och inte föra över någon negativ kroppsfixering på mina barn. Vill kunna laga bra och nyttig och god mat till mig och familjen. Min kille är tränare i braziliansk jiujitsu och driver även en fysträningsverksamhet som påminner om crossfit (men det skulle han aldrig erkänna). Han tränar själv runt 12 pass i veckan men skiter i mat och äter efter devisen: äter massor och vad jag vill när jag är hungrig. Ingen morgongröt där inte.
Börjar få magrutor efter tre månader utan situps!
Men jag har iallafall börjat komma i vad jag hoppas blir en permanent bra form. Och har börjat tycka det är väldigt roligt med träning. Dessutom klarar jag de sömnlösa bebisnätterna så otroligt mycket bättre. Bär med lätthet min 17-kilos treåring från säng till säng när hon sover. Och nu vill jag gå vidare, bli bättre och klara mer. För det är ju sjukt roligt! Och jag har inget bättre för mig. Ett av mina mål är att klara att göra chins – eller åtminstone en chin före sommaren! Jag har gjort knäböj, knäböj, knäböj, en hel del intervaller på löpbandet och varierad träning utan maskiner och trams.
Nu är min plan att jag här ska uppdatera om mina träningspass, mina veckoplaner, vad jag äter och hur jag planerar. Jag tror nämligen att bloggen kommer ge mig struktur och få mig att se min utveckling och ge mig den pepp jag behöver! Om du orkat läsa hela detta – grattis. Vad tränar du?
Stark på riktigt 